Tog fram min bok "Ps, I love you" och började läsa, borde ha fattat att de var en dum idè. Jag fängslas av boken och lever mig in i den alldeles för mycket, vilket resulterar i tårarfyllda ögon här och var. Det är något nytt för mig, brukar aldrig gråta av böcker, men men. Den får mig att tänka efter och uppskatta det jag har ännu mer, och ger mig dåligt samvete över det jag tidigare struntat totalt i. Här är ett smakprov på en sida som sätter igång tankeverksamheten i min hjärna. Det är nog lätt att klandra sig själv på alla möjliga punkter om den man älskar plötsligt går bort.. Jag tänker kämpa mig igenom boken, vilket som. Bitvis är den faktiskt ganska trevlig att läsa också, humoristisk.
Annars har det inte hänt så mycket i mitt liv idag, bortsett från att jag fått ännu mer att tänka på, angående allt. Visste att det skulle bli såhär förr eller senare. Men jag hade nog på något sätt hoppats på att jag skulle slippa. Varför kan jag inte bara vara en känslokall bitch?
Ps. jag äger nu ett annat nässpray. Ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar