Det finns inget värre än känslan av otillräcklighet. När man gör så gott man kan, och det ändå inte räcker till. När orken och glöden bara rinner av en som vatten..
Det är en sak om man lockar fram den känslan alldeles själv.. Än de ggr man får den kastad i ansiktet.
tankar...
Alla strävar vi efter att vara så bra som möjligt! Vi borde hjälpa varandra istället för att se ner på varandra och fälla krokben.
En negativ kommentar, som kanske inte ens eg menas och heller inte är sann, väger lika tungt som 20 positiva! Glöm inte det nästa gång du öppnar munnen för att säga något, tänk efter.. En gång till...är det verkligen befogat?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar