Lögner

Hej!

Idag görs det inte mycket. Vaknade vid 10 tiden av att det mullrade och spöregnade. Slet ut tvapparaterna och datorerna och släpade mig till duschen. Läste igår att det inte är nyttigt att tvätta håret varje dag så jag tänkte att idag är det ett alldeles ypperligt tillfälle att strunta i det. Sköljde av kroppen, kletade på lite smink åt lite gröt och satte mig här vid datorn. Här har jag nu suttit i X antal timmar och bara surrat bort hela dagen. Ibland är det otroligt skönt! Sitter i myskläder och känner mig sådär allmänt sunkig. Men vad gör det, tänker ändå inte sätta foten utanför dörren idag.

Suttit och läst lite gamla inlägg sen 07, jag skrev mer funderingar och sånt då. Kanske jag borde fortsätta med? Finns ju trots allt mycket knasigt som rör sig i huvudet på en ibland. Andra också för den delen, ibland förstår jag verkligen inte hur folk tänker. Jag gillar att analysera människor och gör det så fort jag får tillfälle till det, tycker inte ni också att det är roligt? Tänkte väl det.

En sak som slagit mig är hur ofta vi människor faktiskt ljuger, nu behöver det inte betyda att någon i min omgivning gör det sådär tokofta eller så. Men många gör det iaf. Allt från små vita lögner (vilket jag anser är okej) till otroliga berättelser. Jag kan ibland tycka att en vit lögn kan rädda en situation från att bli pinsam. Tar jag själv till dem så är det för att jag anser att det är det bästa jag kan få ut ur den situationen, oftast gör jag det faktiskt för att inte såra den personen. Tex om någon valt en ful tröja, eller klippt sig i en jätte ful frisyr. Är det däremot någon som står mig riktigt nära, så säger jag givetvis vad jag själv tycker egentligen, om jag anser att den personen faktiskt klarar av min uppriktiga åsikt vad gäller just det. Sen finns det då dom som ljuger på ett helt annat sätt, nämligen historiemakarna. Vad vinner dom på det egentligen? Dom ljuger om sitt jobb, sina erfarenheter saker dom varit med om och gjort osv osv..Detta sätt är för mig inte acceptabelt. Många lögner är dessutom väldigt enkla att kolla upp, vilket dessa människor uppenbarligen aldrig tänkt på. Eller så vill dom helt enkelt bli påkomna? Alla lögner kommer upp till ytan förr eller senare. Jag kan inte låta bli att känna medlidande för detta beteende och ibland undrar jag om dom själva ens vet om att dom ljuger, det är verkligen så befängt att man börjar fundera hur dom riktigt är funtade?

På tal om roligare smålögner så försökte jag faktiskt ljuga för Danne igår när vi skulle åka och handla grillat, kommer inte ihåg exakt vad det var nu, så obetydligt var det. Frågade nyss danne om han kom ihåg, han trodde att han frågade ifall jag ätit godis under dagen.. Nåja, han frågar iaf någonting och så säger han...

-Joho Ida de har du visst...

-Nääääe......

-Jo, det har du haha...

jag fick bara fram ett "ja, och ett leende" i slutet.. och han skrattade och tyckte att jag var sämst i hela världen på att ljuga för honom.

Han har nog rätt, Jag berättar rätt mycket för honom och har egentligen inga "stora hemligheter" för honom... Jag känner dessutom att jag kan berätta allt möjligt för honom eftersom han ändå kan acceptera mig precis som jag är. Han är inte bara min pojkvän utan också en av mina absolut bästa vänner. How lucky am I ?

Ibland tycker jag att det är kul att småluras lite, om inte så allvarliga grejer och oftast berättar jag ju hur de ligger till sen när jag haft mitt lilla roliga om jag inte glömmer bort de, då berättar ja de nästa dag, eller nästa..*skrattar* Kanske gillar jag detta extra mycket eftersom jag älskar att småkivas och småretas? Dessutom älskar jag att iakta Danne när han försöker luska ut om jag talar sanning eller om jag just hittat på detta? Det har blivit lite av en lek/sport... Och det får gärna vara "vår" lek/sport så länge vi själva kan avgöra när det är allvar eller inte och så länge vi känner förtroende för varandra.

När tycker ni själva att det är okej att ljuga/luras?