Ja det var ett tag sedan sist jag tog mig tid att skriva och uppdatera min blogg. Finns väl en rad olika anledningar till det. Men efter många om och men så tänkte jag ge det ett försök.
Känner inte heller för att starta en ny blogg, då det här är MIN blogg, mitt liv och mina tankar, känslor, funderingar och livsöden.
Mycket har hänt sedan sist, både på gott och ont. Försöker att se ljust på det hela mellan varven men lyckas sådär.
Finns dagar då saknaden är enorm, och dagar som faktiskt känns helt okej.. Men det är väl så det ska kännas? vore nog konstigt annars. Man ska känna saknad efter en person som tagit så stor plats i ens liv. Det kommer att ta tid att bearbeta och komma över en så underbar människa!
Det finns dagar då man funderar och tänker på vad man hade kunnat göra annorlunda.. Jag kan komma på en rad saker. O dagar då man inser att det inte ger något att ens spekulera i, eftersom det varken gör till eller från. Livet går vidare.. han går vidare.. jag kan inte stå kvar på samma ställe heller. De enda väg - är framåt.
Inte tänkt skriva ett depp-inlägg här nu.. särskillt inte då det var så länge sedan sist. Idag då jag som vanligt gick ut med hundarna fick jag en sådan underbar känsla inombords. Tanken slog mig hur otroligt vackert vårt vinterland är. Gick längs älven där små isbitar vackert flöt förbi mig, himlen skiftade färg i blå-vit nyans. Snön låg vit och orörd och det hade växt sig ett par cm på trädgrenarna.. Det var så vackert så vackert, så otroligt vackert! Jag måste ta med mig kameran ut nästa gång...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar