Julklappshysteri

Äntligen är alla klappar köpta och omslagna. Kunde inte låta bli att gå en sväng på stan och se om jag hittade något julfint till mig själv, vilket jag också gjorde. Passade på och handlade innan min sambo kom på stan. Av någon konstig anledning verkar vi inte riktigt dela samma "smak". Hittade iaf den här fina röda "korsetten".. sen köpte jag en svart "väst" eller vad man nu kan kalla det.. och den svarta kjolen som också är på bild. Kunde inte låta bli att inhandla ett par röda stringtrosor och en bh för 149:- som fått nästan =D Och det är ju trots allt jul! I brist på annat sitter jag nu här framfördatorn med lite hårfärg i håret.. tänkte mörka ner underhåret lite, få se hur det kommer sluta... kanske lägger in en bild om det blev vettigt :S

MINUS 6,5-7Kg! jippijippi!

Känner mig som duktigt, det börjar ge utdelning mitt nyttoätande. Okej att jag festar och så ibland och fuskar me lite gott då och då.. Försöker iaf undvika sockret och ta lagom mycket av mat med kolhydrater i. Faktiskt gått ner 6,5 nästan 7 kg. Visst är jag för duktig ändå? Kan dra av mig dom där jeansen utan att knäppa upp knappen, med andra ord, dom är rätt säckiga och obrukbara.
Jag är iaf väldans nöjd måste jag säga.. Självklart skulle man kunna träna så det faktiskt SER snyggt ut också, men alla som känner mig vet att jag inte är någon träningsnarkoman. Har alldeles för lite tålamod och vill att allting ska ske så snabbt som möjligt vilket skulle innebära att jag gett upp innan jag nått resultat!

En huslig kväll...

Ikväll har jag varit alldeles otroligt duktig måste jag säga. Eftersom jag inte hade något vettigare för mig bestämde jag mig för att baka en massa. Jag har bakat kokostoscakakor, dumlekakor och mjuk pepparkaka =) superbäst är jag med andra ord! Verkar vara inne i ett sånt där bakar-il vilket kommer någon gång om sänder. Delar med mig av smaskigheterna ;)

Blev tokasgott!

Pizza mumsi!!

I helgen blev det fest, jag drack dock vitt vin den här gången och fick en helt perfekt fylla! Vi hade verkligen superroligt ute :) Och jag fick använda klänningen, lite mer avslappnat. Hanna hade nämligen "klänningtvång" på sin fest!















Annars har det inte hänt så mycket nytt, kämpar fortfarande på med Gi men jag har faktiskt börjat fuska mer och mer och tillsätta mer och mer kolhydrater.. oppsi :) men det blir nog bra. Gjorde Gi-pizza häromdagen, måste säga att det blev sjukt gott! Smaka?

Lussekissebulle..

Nu har jag bakat Lussekatter för första gången i mitt liv. Vilken pärs! Gjorde små små små lussekatter... som blev stora lussekatter? ja, inte direkt.. utan så småningom.. Tyckte dom va så små små små..så jag tänkte göra större, vilket jag också gjorde. Så nu har jag några vettiga, några ovettiga och några jättar? Ingen är den andre lik och dom ser ut som hej kom och hjälp mig. Duktigt Ida, bra gjort, well done.

Over and OUT

vårdag.. men ändå inte..

Idag känns det som att det varit en riktig vårdag ute. Har varit ute på en skogspromenad tillsammans med Frida, Zorro och Atlas, kan säga att jag verkligen behövde det! Varit runt -6 klart och fint. Så jag bjuder på skavsåren som skorna gav mig! Följde med henne hem och kikade lite på hur dom fått det hemma nu när dom gjort om lite i köket, blev jätte fint! Skulle också vilja ha ett finare kök :/ När vi suttit där ett tag så tänkte jag kila hem. Hade nämligen varit ute med Wilja och Molly runt 12 tiden, bara Molly som kissade. Wilja stod och lyfte på benen och spelade förlamad, sket i det å släpade henne en bit in i djupsnön å tyckte hon kunde kissa där. Då börjar hon istället leka yr och låtsades snubbla omkring så då sket jag i det och lyfte upp henne och bar in henne. Hon såg väldigt frågande ut när jag stängde dörren och hon inte fick följa med. ( För inne hade hon inga problem ). När jag gått halvvägs hem från Frida kom jag på att jag glömt nycklarna på deras hatthylla, bara att sno om. Undra varför fötterna alltid känns så tunga då? Att glömma nycklar och sådant är ju dock inte särskillt olikt mig, jag glömde mina nycklar i Hampen på en bänk över natten nu i somras, BRAVO! Nåja, Wilja var rätt kissnödig nu när jag kom hem tål att tilläggas, och nu gick hon utan fjanterier ute. Hon är så skön den där lilla varelsen.. En gång när det regnade fick jag bära henne hela vägen hem för hon vägrade gå när det var blött. Ska man skratta eller gråta? Min lilla älskling har charm...
Fick ett infall av att vilja baka Lussekatter ikväll, får se om det blir något av det. Bakade snickerskakor igårkväll, trist att jag ska vara så tjurig å hålla mig borta från att smaka. Men det kanske lönar sig, dom såg mumsiga ut iaf och det luktade mumsigt..

Jag kanske kan tugga och spotta ut ? *ler*

Gi-metoden

För lite mer än 3 veckor sedan beställde jag 3 böcker om Gi-metoden och gav mig tusan på att fixa bort några kilo. Nu 3 veckor senare har jag gått ner 4,5-5kg drygt. Tycker det är rätt snyggt pinkat ;) det har inte blivit några krogbesök heller för den delen.. Okejdå, i helgen, rättare sagt i Lördags så vek jag av lite och gick och köpte mig en flaska rödvin "Down Under". Funderade lite på varför olika viner har så himla konstiga namn. Jag tror jag fått min förklaring, Iaf på det vin som jag drack, down under. Aldrig känt mig så jäkla dåligt, totalt sågad vid fotknölarna. När krogen stängde å de va dags att gå hem började jag må sjukt illa.. Spydde 2 ggr innan jag somnade den kvällen och kände mig fortfarande full kl 12 när jag vaknade dagen efter. Jag brukar verkligen aldrig spy, men nu lyckades jag alldeles utmärkt. Skulle väcka Linus som kojsat i trapphuset men efter några desperata försök så sket jag i det, han kunde gott få sova där om han ville. Orka väcka någon när allt man vill är att spy själv, hmm. tror alla var helt sjukt fulla i lördags. Hur har det gått till ?

Nåja, Idag är jag tillbaka på fötter igen och känner inte det minsta "alkoholsug".

Ska fortsätta mitt nyttiga ätande ett tag till :P

Jo måste berätta att jag hittade en rätt schysst kläning i förra veckan, vad tycks? Tänkte slita på mig den på juldagen ifall det blir utgång. Kanske på Nyår fast utan det vinröda ;)

så många ord...

Det finns så otroligt mycket som jag skulle vilja skriva om här nu, men jag kan som inte göra det heller. Mitt liv känns helt upp och nervänt. men det är väl så när något man inte väntat sig blir så otroligt fel. När man måste släppa något man hållt så nära hjärtat. Tänk vad tur att det finns tårar, tårar som på sitt sätt hjälper till att rena själen lite. Drömmar krossas ständigt..

vet ni, jag älskar den här låten..
den gör mig starkare på något sätt..

Now that it's all said and done,
I can't believe you were the one
To build me up and tear me down,
Like an old abandoned house.
What you said when you left
Just left me cold and out of breath.
I fell too far, was in way too deep.
Guess I let you get the best of me.

Well, I never saw it coming.
I should've started running
A long, long time ago.
And I never thought I'd doubt you,
I'm better off without you
More than you, more than you know.
I'm slowly getting closure.
I guess it's really over.
I'm finally getting better.
And now I'm picking up the pieces.
I'm spending all of these years
Putting my heart back together.
'Cause the day I thought I'd never get through,
I got over you.

You took a hammer to these walls,
Dragged the memories down the hall,
Packed your bags and walked away.
There was nothing I could say.
And when you slammed the front door shut,
A lot of others opened up,
So did my eyes so I could see
That you never were the best for me.

Well, I never saw it coming.
I should've started running
A long, long time ago.
And I never thought I'd doubt you,
I'm better off without you
More than you, more than you know.
I'm slowly getting closure.
I guess it's really over.
I'm finally getting better.
And now I'm picking up the pieces.
I'm spending all of these years
Putting my heart back together.
'Cause the day I thought I'd never get through,
I got over you.

Well, I never saw it coming.
I should've started running
A long, long time ago.
And I never thought I'd doubt you,
I'm better off without you
More than you, more than you know.
Well, I never saw it coming.
I should've started running
A long, long time ago.
And I never thought I'd doubt you,
I'm better off without you
More than you, more than you know.

I'm slowly getting closure.
I guess it's really over.
I'm finally getting better.
And now I'm picking up the pieces.
I'm spending all of these years
Putting my heart back together.
Well I'm putting my heart back together,
'Cause I got over you.
Well I got over you.
I got over you.
'Cause the day I thought I'd never get through,
I got over you.

Tungt..

Idag känns allt bara så himla tungt
Uppgiven
tom

-ge mig rätsida-

ge mig ork...


And im so sick of love songs
So tired of tears
So done with wishing you were still here
Said im so sick of love songs so sad and slow
So why cant I turn off the radio?

Trick or treat..

Nu är äntligen halloweenhelgen över, jag som gått och gruvat mig lite över om jag skulle måsta klä ut mig för att gå på krogen eller inte. Det var till min stora lättnad jag upptäckte att det faktiskt var betydligt färre människor som faktiskt hade klätt ut sig, phuu. Det blev som ingen märkvärdig afton med matsällskap och dylikt, blev bara en enkel fläskfilè med sambon och sedan iväg på fest. Vi hämtade upp Hanna och drog hem till Radde. Blev lite väl mycket dricka och min sambo blev av någon konstig anledning fullast av alla. Är jag förvånad? :) När kl började närma sig 11 tiden så beslöt jag och Hanna oss för att gå därifrån och kila in på s8. Vi hade halkat oss fram halvvägs och jag tänkte hämta ut lite pengar. Tyckte de va skumt att jackfickan var öppen och att jag varken hade mitt minutenkort eller mitt körkort där, Hmm :/ Sen upptäckte jag att det var fel färg på jackan? Ops! Var jag verkligen så full och blind? Skön var den iaf. Vi snodde om! Ringde Janne för att spara lite tid och bad honom komma ner med min jacka. Mötte honom i dörren med 5 andra jackor som inte var min nån av dem. ÅH JANNE, inte ens det kunde han fixa. :-* Sprang upp, tog min jacka och halkade ännu en gång vidare ner till stan. Hämtade ut pengar och fick sedan det tragiska beskedet att det var fullt på s8. VAAA?? jaaaaja, vi gick på Balzac istället, var ju trots allt en hel evighet sedan jag var där och festade och dansade. Kvällen var kanon, shottade lite jäger och blev rundare och rundare under fötterna, men ack så roligt! Träffade mycket roligt folk! Janne drog hem runt kvart över 12 och mådde inte allt för lysande. Bankomaten hade dessutom ätit upp hans visakort.. hahaha... Själv var jag inte hemma förän halv 3 tiden, tidigt för att vara mig iofs =) Och jag träffade ju Linus dessutom, kan kvällen bli bättre ? *skrattar*

Nu blir det snart bakismat för hela slanten också, superduperhungrig!

Idag är en riktig bakis-slappar-dag! åh, så skönt!

På måndag ska jag bli nyttig, har ni hört den förr ? ;)

Den där kärleken..

Som ni ser på bilden ovan har jag blivit kär igen..I vad ? Jo, en Wiljakopia utan dess like. Jag kan inte hjälpa det men jag skulle så hemskt gärna vilja ha henne. Jag om någon borde inte sitta och titta på cavalierer på blocket, det kan bara sluta på ett sätt!

Olycklig kärlek.... *suckar djupt*

Här nedan är min Wilja *Älskar*

I mammsen och pappsens trädgård sommaren 07...

Den underbaraste lilla hunden på denna jord.....

Samma dress - vi hör ihop!

En dag när jag var ute och gick mötte jag ett äldre par, tanken slog mig då att dom hade samma joggingställ på sig. Sen har jag mer och mer börjat lägga märke till detta fenomen. Ju mer jag lägger märke till det, desto mer går jag omkring och stör mig på det. Vad är det egentligen som får folk att vilja gå omkring i samma kläder? Är det ett typiskt vi-hör-ihop syndrom? Isf tycker jag verkligen att det är störtlöjligt. Ännu mer skrattretande är det när "yngre par" apar efter detta och också springer omkring i likadana kläder. Jag hoppas att jag aldrig blir så tragisk iaf. Tittar man i klädeskataloger så uppmanar dom ju till och med till det, shit......

Det har inte undgått mig att lägga märke till par som delar på mailadresser. Det om något kittlar min skrattnerv. Hur ser det ut med t.ex mailto:johanna_o_Jim@hotmail.com, eller

andersochjulia@hotmail.com Som att dom vill skylta med att "vi har inte några som helst hemligheter" för varandra. "Vi har det ultimata förhållandet, vi kollar varandras mobiler och det göööör ingenting".

Par som delar på samma msn..Antingen heter dom "Anders och Julia" eller så byter dom nick beroende på vem av dom som sitter där. Jag kan helt enkelt inte låta bli att sitta här nu och reta upp mig på det. Vart tog privatlivet vägen? vart tog "egna vänner" vägen? Jag tror att det är oerhört viktigt att ge varandra lite "space" och förtjäna tilliten. Jag skulle aldrig acceptera att dela mailadress eller msn med min sambo, herregud.. man delar ju tillräckligt mycket som det är, säng, vardag, bestick, dusch, bil, hem osv osv...

kan man inte försöka hålla det på en lite mer normal nivå???

cocillana - Pest eller kolera?

06.25

Ja det är vad klockan står på denna tidiga morgon. Det är fortfarande mörkt ute och ser fruktansvärt kallt ut. Haft en helt otrolig hosta dom senaste 3 dygnen, kan man varit så nära att hosta upp lungorna utan att lyckas, så har jag iaf lyckats med det.

Ringde vårdcentralen igår och bad om en flaska hostmedicin mot rethosta. Gick och hämtade ut den, cocillana.. Fint, det har jag hört ska vara bra mot hostan. Läste på doseringen - 10-15ml om du är vuxen. Sure bacon, nog är jag vuxen alltid. Jag tog 15ml och en liten skvätt, trött på hostan som jag var. Hostan blev bättre, kom bara några lätta hostningar efter det. Den var besegrad, det var även jag. Mådde skitskumt hela gårkvällen och kände mig nästan lite yr. Sen övergick det i illamående och lite självömkan, trött blev jag på köpet.

Innan jag somnade tog jag ytterligare 5ml för att slippa hostan under natten. Har sovit fruktansvärt dåligt dom 2 senaste nätterna.

Sov som en stock hela natten, lika gott som man gör i fyllan.. Då kan ni ju gissa hur det kändes när jag vaknade? Jo, ta en baksmälla ggr4. Fyfan så illa jag mådde och fortfarande mår.
Så fort jag ställer mig upp känns det som att jag vill kräkas och dessutom var jag tvungen att ta ytterligare 5ml för att bli väck hostan. Snacka om att känna sig tvingad att välja mellan pest och kolera. Hur fan kan folk punda på det här???
Nu blir det soffläge.

För övrigt upptäckte jag nyss att det faktiskt står 5-10ml på anvisningen och jag i min upphetsning plussade nog ihop det. ops ?

12.03

Gick och la mig igen runt 7 tiden och sov till fram mot 11, det var skönt. När jag vaknade mådde jag lite bättre, ändå tills jag ställde mig upp. Jag har iaf lyckats äta lite mat nu iaf så det känns lite bättre. Känner mig otroligt seg i huvudet, kan inte denna baksmälla bara släppa?

Ute är det soligt och fint väder nu, gick en sväng med hundarna så att dom fick kissa och göra sitt. Men det känns att hösten är här och att värmen enbart finns i solens strålar. Dom där vår-sommarkänslorna är som bortblåsta och framför mig/oss finns istället en mörk höst-vinter. Jag förstår varför folk blir depprimerade på hösten. Särskillt singlar, (ursäkta). Sommaren är förälskelsens tid, folk blir kära väldigt lätt. Folk träffas på fester, krogen, på stranden ja överallt och hittar på roliga saker ihop. Sommarförälskelsen sätter ett leende på människors läppar och lyckan sprudlar. Nu är det höst och det värsta har börjat lägga sig för alla. Folk går inte på krogen mitt i veckan, stranden är öde och det som en gång var så fullt av liv har återgått till sin vardag. Singlarna vill inte vara singlar längre utan mycket hellre ha någon att krypa upp i famnen hos, någon att hålla i handen, någon att hålla om i soffan samtidigt som stearinljusen lyser upp mörkret i vardagsrummet. Det här måste ju helt enkelt vara grogrunden för deppression. Vem vill vara ensam egentligen?

Konstiga tankar - tänk om..

Ibland har jag sådär galet tokiga tankar för mig och även om dom är sådär otroligt tokiga så tror jag inte att jag är riktigt ensam om att ha dem heller.

För några kvällar sedan var jag ute och gick med en vän och vi passerade viktoriabron. Jag höll min mobil i handen och fick plötsligt ett sådant sjukt infall av att vilja kasta den i älven, eller inte kasta den i älven..mer låtsas kasta den i älven men ändå hålla kvar den(!?) Sen blev jag sådär orolig för att jag skulle tappa den och började fantisera om vad som skulle hända om jag faktiskt tappade den när jag låtsades kasta den. Då skulle jag alltså kasta bort en av mina käraste ägodelar? varför skulle jag ens vilja tänka tanken på att låtsaskasta den? Blev nästan lite upprörd över att det skulle kunna hända att jag tappade den ifall jag försökte.

Ibland har jag verkligen så fruktansvärt lite att tänka på verkar det som...

Ibland när jag går i trappor brukar tankarna skena iväg och jag tänker på hur det skulle bli om jag skulle ramla. Säg att jag ramlar och slår ut framtänderna? Hur skulle det se ut? Jag skulle förmodligen inte se klok ut och det skulle nog ta rejält ont. Sen skulle jag måsta till tandläkaren och bara det är ju en skräck i sig. Och vad som händer där vill jag knappt tänka på... Förstår inte varför tankarna skenar iväg såhär, men jag tänker tanken väldigt ofta när jag springer i trappor, framförallt stentrappor. Sen blir jag nästan sådär löjligt försiktig för att undvika att det händer.

Alla vet ju vilken stämning det kan vara på bussar på kvällarna.

Alla sitter lugnt och stilla på sina platser, man iaktar folket som kliver på och folket som kliver av. Alla vet vid vilken hållplats dom ska kliva av, man trycker bara på en knapp för att stanna bussen. Visst låter det enkelt? För mig kan det vara fruktansvärt komplicerat alltså.

Man sitter där i mörkret, försöker urskilja var man är. Om och om i tanken tänker jag på att jag ska trycka på den där knappen, den lilla röda knappen. plättlätt..jag trycker bara...

Sen tänker jag på att när jag trycker på den där lilla röda knappen, så vet ju alla att det är JAG som trycker på den. Det innebär att alla kommer att titta på mig.. Alla kommer att följa mig med blicken när jag går längs gången, staplandes, för tro aldrig att man kan gå normalt i dom där gångarna, kanske fastnar man med väskan någonstans också som pricken över i:et.

Lyckas jag ta mig hela vägen fram till dörren så tänker du nog att det måste vara vunnet. det är väl inte alls säkert? Jag har fortfarande allas blickar på mig. Vem vet, jag kanske ramlar just där utanför? det kanske är halkigt ute? tänk så pinsamt om jag ramlar och alla ser det? Jag sitter där på min plats i bussen och har gått igenom senariet gång på gång i mitt huvud. Ska jag ta på mig väskan på ryggen eller ska jag hålla den framför mig när jag går? Vad är smidigast? Om jag gör så, tänk om... tänk om... tänk om...osv..

Allt detta för ett simpelt litet knapptryck på en liten röd knapp?

Jag närmar mig min hållplats. Jaha..... då var det dags..... ;) Och kors i taket, det gick ju riktigt smidigt!

När man håller i något som man verkligen inte bör tappa, en vas, ett barn, en matbricka ja vad som helst. Hur många har inte tänkt tanken på att släppa det och vad som skulle hända då?

man vill ju verkligen inte göra en sån sak, ändå tänker man tanken ibland.

Ibland när jag hållt i småbarn har jag tänkt tanken på vad som skulle hända om jag tappade barnet, eller bara släppte barnet. Inte för att jag någonsin skulle göra en sån sak, tanken kittlar bara. Jag tänker inte så för att jag är ond (tror jag åtminstone).

vad händer om jag gör det ???

*ler lite*...

Jag har faktiskt väldigt väldigt många skumma tankar ibland.

Ibland när jag ser en människa som sitter och stirrar ut genom en ruta, fastnat med blicken i golvet, eller någon annanstans, kan jag inte låta bli att fundera på vad dom tänker på? Sitter dom och tänker på sånt här strunt dom också? Sitter dom och dagdrömmer och kokar ihop små historier dom också?

Om jag gör såhär-blir det såhär-sen såhär- och då händer dethär. eller - dethär, och jag vill-sådär.

jadu, mycket är galet....

Människors egoism och lätthet till tårar.

Detta är ett ämne jag länge gått och funderat på, och sakta men säkert kommit fram till att det verkligen stämmer. Vad är det då som stämmer? Jo att vi människor är ett gäng egoister och enbart gråter för våran egen skull och aldrig och sällan för någon annans. Hur mycket vi än låtsas och försöker bry oss om andra är det ändå oss själva vi bryr oss mest om. Många människor och många av mina vänner säger att dom är "för snälla". Självklart kan folk vara snälla, men för snälla? Kan dom verkligen det? Kanske lite snällare än andra egoistiska medmänniskor, kanske inte..Jag tror ändå att när det väl kommer till kritan så är dessa människor lika egoistiska.

Tänk dig själv, hur är du när du gråter? Gråter du för att du tycker synd om någon annan? eller gråter du för att du tycker synd om dig själv? för att du är ledsen? Många skulle nog svara "Joho, jag kan visst gråta för någon annans skull" Jag skulle i själva verket vilja säga att du ändå på något sätt relaterar till dig själv i den frågan.

Sitter du och ser en film och den blir sorglig, säg att någon dör.. klart man tänker..tänk om det skulle drabba MIG, min familj, mina vänner, någon JAG känner. Utan att man tänker på det så lever man sig in i filmen och tankarna skenar iväg med en. Man vet ju att det inte är verklighet så varför gråter man då till något som dom övat och övat inför i veckor? Enbart för att ställa till det i våra stackars hjärnor?

Tänk dig att du går på en begravning..
Självklart är du ledsen över att din bäste vän gått bort. Du tittar på fotografiet längst fram på kistan och känner klumpen i halsen, hur ögonen tåras lite. Du lyfter blicken och tittar framåt, mot första raden.. där din väns familj sitter.. Dom gråter.. Kanske är det där det brister för dig? kanske är det där det blir allvar? Din vän finns inte längre.. varför gråter du? För att du tycker synd om din väns familj? eller för att du tycker synd om din vän? eller för att du tycker synd om DIG SJÄLV ? Med all sannorlikhet gråter du just därför att du tycker synd om dig själv!
Nu tycker ni säkert jag är okänslig och väldigt kall i mitt påstående, men fundera på det en minut eller två... Det är ju Du som aldrig kommer att träffa din vän mer, det är ju Du som blivit lämnad kvar här på jorden, Det är Du som gråter över DIN förlust. Med andra ord skulle jag vilja dra slutsatsen av att alla människor i kyrkan gråter för att dom tycker synd om sig själv, dom gråter för att DOM aldrig kommer att få träffa den här personen mer och tänker på allt roligt dom gjort tillsammans, dom känner saknad. Stackars mig....
Dom tänker inte på att döden kanske var en befrielse för den här personen? Kanske något vackert.. Den här personen kanske är på en mycket bättre, vackrare plats?

som sagt, människor är egoistiska, och tårarna som faller, faller pga självömkan.

När du bråkar med din pojkvän/flickvän/mor/far/vän varför kommer det tårar?
För att dom är dumma mot dig och du tycker synd om dig själv. kanske sa dom något som sårar dig? något som gör dig mindre bra än vad du själv tycker att du är?

Kommer ni ihåg när ni var små och ville göra något för att "alla andra fick".. och sedan fick inte ni? Hur otroligt arg och ledsen man blev, ofta smällde man i dörren till sitt rum samtidigt som man var rädd att göra dom ännu mer "omedgörliga".. Där inne grät man, man skrek och sa diverse saker man kanske inte menade egentligen. Man förstod inte hur dom kunde vara så dumma och trångsynta? Dom där föräldrarna, jo dom kallar sig så.. varför grät man då? Kanske för att dom satt upp gränser. Gränser för DIG? hallå? dina vänner får ju! Än en gång sitter man där och gråter och tycker synd om sig själv för att alla andra är ute och gör just det man så gärna vill själv, bara för att man har ett par föräldrar som "inte förstår vad som är bäst för en" ;). självömkan... Detta kan förstås gro ett litet frö av samveteskval hos dessa vuxna människor. Och hur många av oss har inte utnyttjat det? :)

När du blir lämnad av den person som betyder mest i hela världen för dig, varför gråter du då?
Jo, för att du tycker synd om dig själv. Hur kan HAN dumpa och lämna DIG? Hur kan han inte vilja ha dig?? vad har du gjort för fel? Människor blir bittra och desperata. Gör desperata försök till att få det som det en gång varit. Ibland är vi rädda för förändringar..
Vi gråter, ber om kärlek som inte längre finns, hoppas, gråter mer, blir efterhängsna och jobbiga. Vi fortsätter att gråta och älta detta ett tag till, tills vi kommer på nya bättre tankar. Först då kan vi fråga oss om det var värt det? var det verkligen värt att sänka sig till den löjliga nivån man befann sig på just då bara för att självförtroendet fått sig en törn? Bara för att vi inte förstod varför en annan människa som vi älskade inte kunde älska just oss längre? Egentligen inte. Det är då vi börjar skämmas.. Vi skäms över saker vi gjort, saker vi sagt och hur vi betett oss under denna fas, fasen att tvingas till självständighet. Kanske inser vi till och med att det här förhållandet inte var så värst bra egentligen? Det var just bara det att DU blev lämnad, det var inte Du som lämnade.. Visst håller du med om att det är en gnutta patetiskt? Livet vore så mycket enklare om vi inte var så egoistiska och inte tyckte så synd om oss själva.

Det finns så mycket grund för det här påståendet, och när man väl fått upp ögonen för det är det så mycket enklare att se och förstå.

Vi människor är egoistiska, och vi gråter aldrig och sällan för någon annans skull än vår egen.