cocillana - Pest eller kolera?

06.25

Ja det är vad klockan står på denna tidiga morgon. Det är fortfarande mörkt ute och ser fruktansvärt kallt ut. Haft en helt otrolig hosta dom senaste 3 dygnen, kan man varit så nära att hosta upp lungorna utan att lyckas, så har jag iaf lyckats med det.

Ringde vårdcentralen igår och bad om en flaska hostmedicin mot rethosta. Gick och hämtade ut den, cocillana.. Fint, det har jag hört ska vara bra mot hostan. Läste på doseringen - 10-15ml om du är vuxen. Sure bacon, nog är jag vuxen alltid. Jag tog 15ml och en liten skvätt, trött på hostan som jag var. Hostan blev bättre, kom bara några lätta hostningar efter det. Den var besegrad, det var även jag. Mådde skitskumt hela gårkvällen och kände mig nästan lite yr. Sen övergick det i illamående och lite självömkan, trött blev jag på köpet.

Innan jag somnade tog jag ytterligare 5ml för att slippa hostan under natten. Har sovit fruktansvärt dåligt dom 2 senaste nätterna.

Sov som en stock hela natten, lika gott som man gör i fyllan.. Då kan ni ju gissa hur det kändes när jag vaknade? Jo, ta en baksmälla ggr4. Fyfan så illa jag mådde och fortfarande mår.
Så fort jag ställer mig upp känns det som att jag vill kräkas och dessutom var jag tvungen att ta ytterligare 5ml för att bli väck hostan. Snacka om att känna sig tvingad att välja mellan pest och kolera. Hur fan kan folk punda på det här???
Nu blir det soffläge.

För övrigt upptäckte jag nyss att det faktiskt står 5-10ml på anvisningen och jag i min upphetsning plussade nog ihop det. ops ?

12.03

Gick och la mig igen runt 7 tiden och sov till fram mot 11, det var skönt. När jag vaknade mådde jag lite bättre, ändå tills jag ställde mig upp. Jag har iaf lyckats äta lite mat nu iaf så det känns lite bättre. Känner mig otroligt seg i huvudet, kan inte denna baksmälla bara släppa?

Ute är det soligt och fint väder nu, gick en sväng med hundarna så att dom fick kissa och göra sitt. Men det känns att hösten är här och att värmen enbart finns i solens strålar. Dom där vår-sommarkänslorna är som bortblåsta och framför mig/oss finns istället en mörk höst-vinter. Jag förstår varför folk blir depprimerade på hösten. Särskillt singlar, (ursäkta). Sommaren är förälskelsens tid, folk blir kära väldigt lätt. Folk träffas på fester, krogen, på stranden ja överallt och hittar på roliga saker ihop. Sommarförälskelsen sätter ett leende på människors läppar och lyckan sprudlar. Nu är det höst och det värsta har börjat lägga sig för alla. Folk går inte på krogen mitt i veckan, stranden är öde och det som en gång var så fullt av liv har återgått till sin vardag. Singlarna vill inte vara singlar längre utan mycket hellre ha någon att krypa upp i famnen hos, någon att hålla i handen, någon att hålla om i soffan samtidigt som stearinljusen lyser upp mörkret i vardagsrummet. Det här måste ju helt enkelt vara grogrunden för deppression. Vem vill vara ensam egentligen?