Människors egoism och lätthet till tårar.

Detta är ett ämne jag länge gått och funderat på, och sakta men säkert kommit fram till att det verkligen stämmer. Vad är det då som stämmer? Jo att vi människor är ett gäng egoister och enbart gråter för våran egen skull och aldrig och sällan för någon annans. Hur mycket vi än låtsas och försöker bry oss om andra är det ändå oss själva vi bryr oss mest om. Många människor och många av mina vänner säger att dom är "för snälla". Självklart kan folk vara snälla, men för snälla? Kan dom verkligen det? Kanske lite snällare än andra egoistiska medmänniskor, kanske inte..Jag tror ändå att när det väl kommer till kritan så är dessa människor lika egoistiska.

Tänk dig själv, hur är du när du gråter? Gråter du för att du tycker synd om någon annan? eller gråter du för att du tycker synd om dig själv? för att du är ledsen? Många skulle nog svara "Joho, jag kan visst gråta för någon annans skull" Jag skulle i själva verket vilja säga att du ändå på något sätt relaterar till dig själv i den frågan.

Sitter du och ser en film och den blir sorglig, säg att någon dör.. klart man tänker..tänk om det skulle drabba MIG, min familj, mina vänner, någon JAG känner. Utan att man tänker på det så lever man sig in i filmen och tankarna skenar iväg med en. Man vet ju att det inte är verklighet så varför gråter man då till något som dom övat och övat inför i veckor? Enbart för att ställa till det i våra stackars hjärnor?

Tänk dig att du går på en begravning..
Självklart är du ledsen över att din bäste vän gått bort. Du tittar på fotografiet längst fram på kistan och känner klumpen i halsen, hur ögonen tåras lite. Du lyfter blicken och tittar framåt, mot första raden.. där din väns familj sitter.. Dom gråter.. Kanske är det där det brister för dig? kanske är det där det blir allvar? Din vän finns inte längre.. varför gråter du? För att du tycker synd om din väns familj? eller för att du tycker synd om din vän? eller för att du tycker synd om DIG SJÄLV ? Med all sannorlikhet gråter du just därför att du tycker synd om dig själv!
Nu tycker ni säkert jag är okänslig och väldigt kall i mitt påstående, men fundera på det en minut eller två... Det är ju Du som aldrig kommer att träffa din vän mer, det är ju Du som blivit lämnad kvar här på jorden, Det är Du som gråter över DIN förlust. Med andra ord skulle jag vilja dra slutsatsen av att alla människor i kyrkan gråter för att dom tycker synd om sig själv, dom gråter för att DOM aldrig kommer att få träffa den här personen mer och tänker på allt roligt dom gjort tillsammans, dom känner saknad. Stackars mig....
Dom tänker inte på att döden kanske var en befrielse för den här personen? Kanske något vackert.. Den här personen kanske är på en mycket bättre, vackrare plats?

som sagt, människor är egoistiska, och tårarna som faller, faller pga självömkan.

När du bråkar med din pojkvän/flickvän/mor/far/vän varför kommer det tårar?
För att dom är dumma mot dig och du tycker synd om dig själv. kanske sa dom något som sårar dig? något som gör dig mindre bra än vad du själv tycker att du är?

Kommer ni ihåg när ni var små och ville göra något för att "alla andra fick".. och sedan fick inte ni? Hur otroligt arg och ledsen man blev, ofta smällde man i dörren till sitt rum samtidigt som man var rädd att göra dom ännu mer "omedgörliga".. Där inne grät man, man skrek och sa diverse saker man kanske inte menade egentligen. Man förstod inte hur dom kunde vara så dumma och trångsynta? Dom där föräldrarna, jo dom kallar sig så.. varför grät man då? Kanske för att dom satt upp gränser. Gränser för DIG? hallå? dina vänner får ju! Än en gång sitter man där och gråter och tycker synd om sig själv för att alla andra är ute och gör just det man så gärna vill själv, bara för att man har ett par föräldrar som "inte förstår vad som är bäst för en" ;). självömkan... Detta kan förstås gro ett litet frö av samveteskval hos dessa vuxna människor. Och hur många av oss har inte utnyttjat det? :)

När du blir lämnad av den person som betyder mest i hela världen för dig, varför gråter du då?
Jo, för att du tycker synd om dig själv. Hur kan HAN dumpa och lämna DIG? Hur kan han inte vilja ha dig?? vad har du gjort för fel? Människor blir bittra och desperata. Gör desperata försök till att få det som det en gång varit. Ibland är vi rädda för förändringar..
Vi gråter, ber om kärlek som inte längre finns, hoppas, gråter mer, blir efterhängsna och jobbiga. Vi fortsätter att gråta och älta detta ett tag till, tills vi kommer på nya bättre tankar. Först då kan vi fråga oss om det var värt det? var det verkligen värt att sänka sig till den löjliga nivån man befann sig på just då bara för att självförtroendet fått sig en törn? Bara för att vi inte förstod varför en annan människa som vi älskade inte kunde älska just oss längre? Egentligen inte. Det är då vi börjar skämmas.. Vi skäms över saker vi gjort, saker vi sagt och hur vi betett oss under denna fas, fasen att tvingas till självständighet. Kanske inser vi till och med att det här förhållandet inte var så värst bra egentligen? Det var just bara det att DU blev lämnad, det var inte Du som lämnade.. Visst håller du med om att det är en gnutta patetiskt? Livet vore så mycket enklare om vi inte var så egoistiska och inte tyckte så synd om oss själva.

Det finns så mycket grund för det här påståendet, och när man väl fått upp ögonen för det är det så mycket enklare att se och förstå.

Vi människor är egoistiska, och vi gråter aldrig och sällan för någon annans skull än vår egen.